Både sambon och hans bror lider av svårartad brist på lokalsinne, det är så man häpnar ibland. Så häromdagen sa sambons brorson till sin pappa:

-Pappa, hur kommer det sig att du aldrig hittar bort men alltid hem?

Jag höll på att garva ihjäl mig för det var så mitt i prick:)

Nu är vi hemma från Österlen igen. Vi har haft det jättebra, även om vissa fick abstinens av att det inte fanns någon tv:) Men det har istället spelats spel, lästs och ritats. Inka har njutit av att bada och softa i en trädgård. Egon däremot har klagat konstant sen vi kom hem för att han inte fick följa med. Han tyckte inte att daglig tillsyn var tillräckligt.

Dottern håller som bäst på att packa för om ett par timmar ska hon åka till Italien och jag kommer att vara så nervös. Hoppas de får superkul:)

Bilderna föreställer:

Fina huset vi fick låna

Inka som softar i trädgården

En av bilderna som målades, denna av Felicia

Olof victormacka

2 hundar som njuter av livet

till österlen ett tag........

Oj, det var längesen jag skrev. Har inte så mycket att säga mer än att jag finns.

8 dagar in i juli och jag har semester. En semester som verkligen fick kämpas fram på Rehabmötet, det var inte alla som tyckte att jag skulle ha det eftersom jag ju varit hemma i 2 år! Jag hoppas för allas skull att ni inte gör det jag gjort under dessa 2 år på er semester. Jag hoppas att ni har det miljoner gånger bättre än så.

Vad har jag då gjort under de första dagarna? Firat sonens 20-årsdag, varit och badat i falsterbo, fikat hos K och B var också där, fyllt år ...............