Är så trött så oändligt trött. Både fysiskt och psykiskt. Det händer liksom ingenting. Jag står och stampar på samma ställe känns det som. Inte så sjuk som jag har varit, vilket iofs är superbra, men heller inte frisk. Livet består mest av viljan att sova. Jag går till jobbet och gör en del, men mer är det inte. Tro inte att jag inte är glad för de steg jag har tagit,för det är jag, men som det är nu vågar/vill/orkar jag knappt göra någonting av rädslan för bakslag. Och det känns inte som något liv. Vaknar på morgonen och det första jag tänker på är jag ska få sova middag. När jag sovit middag och vaknat är det enda jag tänker: när kan jag gå och lägga mig för kvällen? Kl 21 är det absolut senaste jag orkar vara uppe till. kul va?

Nä, nu är det snart dax för middagssov!

Så sa min FK-handläggare till mig om det nya reglerna som träder i kraft efter nyår. Det känns ju tryggt och bra -NOT!

Fortfarande usel på att uppdatera bloggen. Sorry!

Vad har hänt sen sist? Var hemma, sjuk 1 vecka. Varit hos läkare och psykolog ett antal gånger. Vi har haft Rehabmöte. Träffat vänner. Skrivit ett yttrande till HSAN m.m

Rehabmötet gick bra, nu ska det äntligen anställas en vikarie för mig. Men när det blir vet man inte. Men ändå. Det är i alla fall accepterat och på gång.

Yttrande som jag och K skrev till HSAN är ute på remiss:) Min bästa läkare ska läsa det och se om något behöver ändras.