Blä vad jag sover dåligt. Det är inte kul. Har nästan inga sömntabletter kvar heller och min läkare kan jag inte få tag i. Sparar tabletterna till vardagarna för det känns viktigast att kunna sova då. Men nästa vecka är de slut :( Hoppas att jag får en tid snart.

Helgen har inneburit mycket socialt och det tröttar mig enormt även om det går mycket mycket bättre nu.

Den kom idag, käftsmällen alltså. Min psykolog ska sluta nu den siste augusti. Det känns inte bra. Jag antar att han inte sagt något tidigare för att han visste att min läkare också slutar den siste. Men där löser det sig, eftersom jag kan bli patient på hans nya arbetsplats. Men så är inte fallet med min psykolog. Jag har träffat psykologen jag ska ha istället och han är bra  men det känns ändå jobbigt att börja om på nytt:(

Just nu mår jag hyfsat. Vågar knappt säga, skriva eller tro på det. Jag går bara och väntar på nästa käftsmäll. Livet har ju knockat mig rejält tidigare så varför inte nu?

På måndag börjar jag jobba igen, ff 2 timmar om dagen. Snart är det dags att trappa upp och det är nervöst. FK gjorde en utredning i juni med sina läkare och resultatet är både rätt och fel, bra och dåligt. Planen för att trappa upp jobbet etc tycker jag känns bra men sen har de satt en diagnos på mig som jag inte tycker är rätt. Tyvärr kom papperna mitt i sommaren så jag har inte kunnat diskutera det med mina läkare. Men nästa vecka kommer i alla fall min psykolog tillbaka och jag har en tid på onsdag så då kan jag ta upp det. Så får vi se vad som händer.

Denna veckan har gått i 190 och jag har haft saker inplanerat hela dagarna så denna helgen vill jag inte göra någonting, bara softa. Har svårt att sova just, somnade inte förrän kl 07 i morse så jag känner mig seg.

Idag kommer både sonen och dottern hem från sina utlandsresor. Sonen från Holland och dottern från Italien. Ska bli skönt att få hem dom på hemmaplan igen.

Både sambon och hans bror lider av svårartad brist på lokalsinne, det är så man häpnar ibland. Så häromdagen sa sambons brorson till sin pappa:

-Pappa, hur kommer det sig att du aldrig hittar bort men alltid hem?

Jag höll på att garva ihjäl mig för det var så mitt i prick:)

Nu är vi hemma från Österlen igen. Vi har haft det jättebra, även om vissa fick abstinens av att det inte fanns någon tv:) Men det har istället spelats spel, lästs och ritats. Inka har njutit av att bada och softa i en trädgård. Egon däremot har klagat konstant sen vi kom hem för att han inte fick följa med. Han tyckte inte att daglig tillsyn var tillräckligt.

Dottern håller som bäst på att packa för om ett par timmar ska hon åka till Italien och jag kommer att vara så nervös. Hoppas de får superkul:)

Bilderna föreställer:

Fina huset vi fick låna

Inka som softar i trädgården

En av bilderna som målades, denna av Felicia

Olof victormacka

2 hundar som njuter av livet

till österlen ett tag........

Oj, det var längesen jag skrev. Har inte så mycket att säga mer än att jag finns.

8 dagar in i juli och jag har semester. En semester som verkligen fick kämpas fram på Rehabmötet, det var inte alla som tyckte att jag skulle ha det eftersom jag ju varit hemma i 2 år! Jag hoppas för allas skull att ni inte gör det jag gjort under dessa 2 år på er semester. Jag hoppas att ni har det miljoner gånger bättre än så.

Vad har jag då gjort under de första dagarna? Firat sonens 20-årsdag, varit och badat i falsterbo, fikat hos K och B var också där, fyllt år ...............